Argamannen

Jag har envist hävdat att jag skriver för min egen skull, men det gällde nog mest en gång i tiden när jag avreagerade mig på jobbet. Att bli alltför spridd då hade resulterat i en än värre självcensur än den jag ägnar mig åt nu, att inte skriva om jobbet alls. Numera är jag istället ytterst fascinerad av statistikfunktionen på blogg.se. Det är en genial funktion som antagligen ligger bakom stora delar av bloggfenomenet. Ett slaviskt självspäkande och ont beroendefenomen.

Jag kan meddela att enligt denna statistikfunktion är mitt besökarantal är deprimerande lågt. Ytterst lågt.

Det är därför dags att hora ut sig! Sprid gospeln, kära läsare (båda två). Att dubbla besökarantalet borde vara tämligen enkelt (det räcker, typ, med en till) och ett mål på vägen. Hjälp mig att kräkas ut min frustration på fler läsares fötter. Jag har inga ambitioner om att bli nästa bloggkung i svedala, men ska jag orka skriva behöver jag några små morötter i form av ökande besöksantal.

Nu ska jag gå och skrubba mig tills huden blöder med tvål och rotborste. Jag känner mig smutsig.