Argamannen

Jag har för närvarande rymt hemifrån. Hela denna vecka befinner jag mig i mitt barndomshem hemma hos mina föräldrar. Detta eftersom min far opereras för prostatacancer och jag vill helt enkelt vara hemma hos min mor. Enda problemet är att jag måste vara den tappre som i någon mån ska vara tröstande och stark. Detta trots att jag också är skitorolig och bekymrar mig. Å andra sidan så finns inget gott som kan komma av att jag visar det för min mor.

Situationen blir dock än mer absurd av att min mor tänker precis som jag. Jag är ju fortfarande hennes lilla pojke i hennes ögon. Detta gör att vi båda går omkring och är tappra utan att alls verka oroliga. Det känns skumt om något.

Nu ska jag ägna mig åt sockerkaksbak och filosofistudier. Saker man gör på landet.