Kaminmannen.
Vi har nu spenderat en drygt halvår i vårt ruckel till husfynd. I husfyndet finns en braskamin, i vilken det eldas så snart vi börjar frysa. Eftersom det blåser rakt igenom väggarna på ett sådant här gammalt hus, blir det ganska så ofta. Så snart oktober kom och temperaturen störtdök så börjades det. Jag eldar. Jag eldar lite till. Det blir varmt och skönt, man har det mysigt och jag eldar vidare. När det är dags att gå och lägga sig eldar jag på extra, så att värmen skall räcka en bit in på natten.
Manisk är bara förnamnet. Det måste vara något primalt som väcks till liv inom mig. Ett basalt behov som gått otillfredsställt i några generationer nu och som äntligen får sitt utlopp. Jag blir lyckligt av att elda i min fina kamin och titta in på lågorna. Jag blir varm i själen, även om jag misstänker att det bara är strålningsvärmen.
Killinggänget gjorde en sketch om fenomenet för många år sedan. Jag är inte långt därifrån.
Nu får ni ursäkta. Jag måste gå och lägga på lite ved.
Manisk är bara förnamnet. Det måste vara något primalt som väcks till liv inom mig. Ett basalt behov som gått otillfredsställt i några generationer nu och som äntligen får sitt utlopp. Jag blir lyckligt av att elda i min fina kamin och titta in på lågorna. Jag blir varm i själen, även om jag misstänker att det bara är strålningsvärmen.
Killinggänget gjorde en sketch om fenomenet för många år sedan. Jag är inte långt därifrån.
Nu får ni ursäkta. Jag måste gå och lägga på lite ved.
Kommentarer
Trackback
