Folk jag inte vill vara som (del 6).

Att vara en föredetting är förstås ingen merit. Alla vill vara på sitt livs topp livet igenom, men till slut är det dags att acceptera fakta och sluta göra bort sig. Om man ständigt försöker återbestiga den topp man en gång befann sig på gräver man sig bara djupare ned i den dal man befinner sig.

Någon som borde ta åt sig av ovanstående är Gene Simmons, den gamle hårdsminkade fladdermusen i "rock"bandet Kiss. Han tror sig fortfarande vara 25 och sminkar sig precis som förr. Möjligen går det åt en aning mer vitfärg med tanke på att det ska fylla upp gubbrynkorna också. Han och halva bandet från förr (en kille till alltså) kuskar åter världen runt med en ny skiva i bagaget. Jag har tack och lov inte hört styggelsen (det var ju inte direkt bra förr heller) men själva konceptet är patetiskt nog. Überkapitalist har han alltid varit men tydligen än mer så nu.

Som om detta inte var nog handlar var och varannan intervju om antalet fruntimmer karln lägrat. Tydligen har han passerat 1000 och skryter glatt om det. Att han inte kommit över två om året de senaste 25 åren glömmer han taktiskt nog. Patetisk är bara förnamnet.




Gene. Lägg gärna märke till tygspikarna (som hans mamma antagligen sytt).




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0