Argamannen

Jag läser en kurs i vetenskapsteori på universitetet. Detta för att inte bli knäpp av en vardag där jag sällan behöver lära mig något nytt eller ens tänka. Än så länge har jag haft energin till det, och det har varit ett trevligt avbrott från vardagslunken. Kursen är på distans så det är inga föreläsningar, utan istället ett gäng powerpoints och en inlämningsuppgift per vecka.

Att läsa en sådan grundkurs är något lite annorlunda än det var att plugga matte en gång i tiden. Tanken är att kursen ska vara på halvfart (dvs 2,5 dagars heltidsjobb i veckan). Jag lägger inte ens 2,5 h i veckan.

På sistone har det varit lite körigt på jobbet och kvällarna har gått åt till att renovera i tvättstugan. Ergo: kursen har fått minimalt med tid. Hittills har jag klarat mig på att läsa litteraturen och skriva en inlämningsuppgift á 2 sidor text på runt en och en halv timme. Slarvigt skrivet, inte särskilt genomtänkt och inga resonemang på någon högre nivå. På matematikum hade de ätit mig levande. Jag hade inte fått en endaste poäng.

På filosofen får jag i allmänhet högsta betyg med kommentarer som "Mycket bra".

Herr Björklund - som klagar så därborta - kanske herrn borde börja kika lite på vilka krav som ställs även på högskolorna/universiteten? Om man klarar sig undan så pass väl på detta sätt, kanske det inte enbart är gymnasieskolan det är fel på?

Fast det är det nog - också.