Argamannen

Det är dags att stänga den här rubriken, som så mycket annat.

Jag satt nyss i soffan med min kära hustru och vad som hände nyss får vara ett talande exempel för min poäng. Hon plockar upp vårt profylaxhäfte och läser lite ur det och pratar kring det, och jag lyssnar men leker lite med datorn under tiden. Vi hade tidigare kommit överens om att börja öva på profylaxandet idag. Som den idiot jag är så registrerar jag inte att det är hennes försök att börja med profylaxen. Nu kan man tycka att hon kunde varit tydligare när hon märkte att jag inte fattade. Å andra sidan hade jag kunnat vara bara lite lyhörd.

Att jag dessutom är en grinig jävel, dum, trög och klart ovacker är bara bonus. Jag är inte ett kap för någon, och vad hon ser i mig är för mig ett mysterium. Jag är hyfsad på mitt jobb, men föraktar mina arbetskamrater och är rimligen inte särskilt omtyckt där.

Det finns få människor som jag föraktar så mycket som mig själv. Jag gör vad jag kan för att förändra mig själv till en bättre och vettigare människa, men det går sisådär. Det är lätt att må lite bättre genom att peka ut andras fel. Det är svårare att tycka om sig själv.

Där har ni det. Jag vill inte vara som mig själv.