Handslag.
I vissa sammanhang tycks handskakningen vara en i det närmsta en helig ritual. Man skakar hand för att visa sina fredliga avsikter, presentera sig och när man kommit överens om något. I mina föräldrars generation ser man i det närmsta lyrisk ut när någon minns en gammal hantverkare - gärna med ett namn som påminner om "Nisse på torpet" - som struntade i allt vad kontrakt hette och nöjde sig med ett handslag (antagligen berodde det på att torparn inte kunde skriva).
Man skulle kunna fördjupa sig i hur handslaget uppkom och hur det kommit att bli en närmast universell ritual. Istället tänker jag fundera lite kring hur Amerikanerna lyckats våldföra sig på detsamma. Bara för att det är det jag gör bäst. Irritera mig på andra.
För det första tycks de enormt fascinerade av handslaget. Det är lika viktigt för dem som för oss, men det tycks inte betyda riktigt lika mycket. Man skakar liksom hand lite på slentrian. Istället tar det sig nya uttryck: ghettoskaken och kramar som ersätter skakandet. Allt för att ersätta något som inte längre betyder något.
Värst av allt är dock personvalsskaket. Jag har inte mycket till övers för personval i princip men att ragga röster genom snabbskakandet får mig att må illa. Håll ett tal, egga massorna och rusa över till en vägg av människor som gör allt för att få skaka din hand. Ta sedan så många händer som möjligt på så kort tid som möjligt. Då röstar de på dig.
För övrigt ägnar sig flera komiker (Jay Leno, Louis CK bl.a.) åt samma typ av handslagande. Begriper inte varför.
Har någon biolog funderat över den potentiella smittspridningen i och med detta förkastliga beteende? Det borde vara värre än influensaorgeln på ICA (plockgodiset för den icke insatte).
Om jag någonsin kommer att befinna mig på andra sidan en personvalsskakning kommer jag hugga handen så hårt att den valbare inte kan komma loss, söka ögonkontakt och sedan, så högtidligt som möjligt, skaka vederbörandes hand.
Sedan ska jag genast tvätta händerna.
Man skulle kunna fördjupa sig i hur handslaget uppkom och hur det kommit att bli en närmast universell ritual. Istället tänker jag fundera lite kring hur Amerikanerna lyckats våldföra sig på detsamma. Bara för att det är det jag gör bäst. Irritera mig på andra.
För det första tycks de enormt fascinerade av handslaget. Det är lika viktigt för dem som för oss, men det tycks inte betyda riktigt lika mycket. Man skakar liksom hand lite på slentrian. Istället tar det sig nya uttryck: ghettoskaken och kramar som ersätter skakandet. Allt för att ersätta något som inte längre betyder något.
Värst av allt är dock personvalsskaket. Jag har inte mycket till övers för personval i princip men att ragga röster genom snabbskakandet får mig att må illa. Håll ett tal, egga massorna och rusa över till en vägg av människor som gör allt för att få skaka din hand. Ta sedan så många händer som möjligt på så kort tid som möjligt. Då röstar de på dig.
För övrigt ägnar sig flera komiker (Jay Leno, Louis CK bl.a.) åt samma typ av handslagande. Begriper inte varför.
Har någon biolog funderat över den potentiella smittspridningen i och med detta förkastliga beteende? Det borde vara värre än influensaorgeln på ICA (plockgodiset för den icke insatte).
Om jag någonsin kommer att befinna mig på andra sidan en personvalsskakning kommer jag hugga handen så hårt att den valbare inte kan komma loss, söka ögonkontakt och sedan, så högtidligt som möjligt, skaka vederbörandes hand.
Sedan ska jag genast tvätta händerna.
Kommentarer
Trackback
