En liten dröm om att skrämma slag på folk.
I veckan var jag och min soon-to-be-fat hustru för första gången hos barnmorskan i och med den pågående graviditeten. Det var inga direkta nyheter, men lite provtagning, ett ungefärligt datum (med en månads (!) felmarginal. Som om vi inte hade såpass till koll själva) och en massa information som vi redan hade letat upp själva. Internet. Gotta love it.
För övrigt: Om det nu är så oerhört viktigt med vad man äter under en graviditet så funderar jag kring varför det tar tre veckor innan man får komma på ovan nämnda samtal. Hur mycket hinner man inte stoppa i sig - alternativt inte stoppa i sig alls - på tre veckor?
Mitt i all denna information, i form av broschyrer, förmaningar och socialstyrelsens pekpinnar så lägger barnmorskan upp ett kort med ett telefonnummer till en kvinnojour. Inga fel i det, missförstå mig rätt, det finns tyvärr en stor hoper med kvinnor därute som säkert behöver det. Däremot så drabbas jag av en tvångstanke. Jag vill plocka upp kortet, stoppa det i skjortfickan och med barsk röst säga "Det där tror jag bestämt att jag tar hand om".
För övrigt: Om det nu är så oerhört viktigt med vad man äter under en graviditet så funderar jag kring varför det tar tre veckor innan man får komma på ovan nämnda samtal. Hur mycket hinner man inte stoppa i sig - alternativt inte stoppa i sig alls - på tre veckor?
Mitt i all denna information, i form av broschyrer, förmaningar och socialstyrelsens pekpinnar så lägger barnmorskan upp ett kort med ett telefonnummer till en kvinnojour. Inga fel i det, missförstå mig rätt, det finns tyvärr en stor hoper med kvinnor därute som säkert behöver det. Däremot så drabbas jag av en tvångstanke. Jag vill plocka upp kortet, stoppa det i skjortfickan och med barsk röst säga "Det där tror jag bestämt att jag tar hand om".
Kommentarer
Trackback
