Träna?
På tal om tränande (se nedan) så undrar jag stilla vad som sker med folk som håller på med just detta. Förutom att de utveckar större muskler/kondition/längre livslängd så tycks tränandet tämligen tätt åtföljas av en oemotståelig lust att tala om för resten av bekantskapskretsen att de också borde träna. Och exakt hur de borde gå till väga.
Jag vill inte träna. Jag har provat men tagit ett vuxet beslut på att det inte är för mig. Jag gillade inte att vänta på maskiner, stånka och pusta i närvaro av andra (som inte är min fru) eller duscha liiiite för nära killarna med hockeypung (det skummaste var när jag var ensam i en av fem duschar (tog en i hörnet) och en av hockeypungskillarna nödvändigtvis skulle ta duschen bredvid mig).
Poängen är hur som helst att det är mitt beslut. Om jag börjar knarka och tycker att det är trevligt så pådyvlar jag inte samtliga i min bekantskapskrets detta med den yttersta frenesi. Det finns ingen annan aktivitet där detta tycks socialt accepterat förutom när det gäller träning. Så om jag kunde få vara mitt vanliga taniga jag hädanefter så skulle jag vara tacksam. Jag meddelar inte högt och ljudligt varje lunch vilka muskelgrupper som sluppit röra på sig idag, så ta hinten och undvik att meddela vilken rackarns triceps som du har ont i dag. Du är dum och har dig själv att skylla.
Jag säger som min morbror: "De säger att man kan leva tio år längre om man springer en mil tre gånger i veckan, men ett snabbt överslag visar att man sprungit bort alla åren. Hellre dör jag vid 70 än vid 80 om jag bara slipper springa hälften av min fritid".
Om jag dessutom kunde slippa att bli av med 10 år av mitt liv på att höra på hur andra beskriver hur jag borde träna så...
Jag vill inte träna. Jag har provat men tagit ett vuxet beslut på att det inte är för mig. Jag gillade inte att vänta på maskiner, stånka och pusta i närvaro av andra (som inte är min fru) eller duscha liiiite för nära killarna med hockeypung (det skummaste var när jag var ensam i en av fem duschar (tog en i hörnet) och en av hockeypungskillarna nödvändigtvis skulle ta duschen bredvid mig).
Poängen är hur som helst att det är mitt beslut. Om jag börjar knarka och tycker att det är trevligt så pådyvlar jag inte samtliga i min bekantskapskrets detta med den yttersta frenesi. Det finns ingen annan aktivitet där detta tycks socialt accepterat förutom när det gäller träning. Så om jag kunde få vara mitt vanliga taniga jag hädanefter så skulle jag vara tacksam. Jag meddelar inte högt och ljudligt varje lunch vilka muskelgrupper som sluppit röra på sig idag, så ta hinten och undvik att meddela vilken rackarns triceps som du har ont i dag. Du är dum och har dig själv att skylla.
Jag säger som min morbror: "De säger att man kan leva tio år längre om man springer en mil tre gånger i veckan, men ett snabbt överslag visar att man sprungit bort alla åren. Hellre dör jag vid 70 än vid 80 om jag bara slipper springa hälften av min fritid".
Om jag dessutom kunde slippa att bli av med 10 år av mitt liv på att höra på hur andra beskriver hur jag borde träna så...
Kommentarer
Trackback
