Quit your whining!
Det blir lite underligt att skriva följande på en blogg vars främsta syfte är att vara ett utlopp för mitt vardagliga gnäll, men jag är så trött på folks klagande på det mesta. Härom veckan klagades det till höger och vänster på regnet och nu ser jag till min stora irritation att samma människor klagar på solen. Vad är det ni vill ha? Halvmulet utan vind?
Folks gnäll kan störa mig till den grad att jag själv börjar gnälla, och det stör mig. Jag borde vara den enda i världen som har rätt att gnälla offentligt och jag har ju dessutom vett nog att göra det anonymt.
Jag läste följande i en bok i morse: "För få människor inser att det för att vara lycklig räcker med att kunna försörja sin familj och komma hem till ett glas vin, en bit ost och ett varmt hem på kvällarna". Uppenbarligen var karaktären som sade det italienare. Det ligger dock något i det. Inga excesser, men ändå lite av livets goda och självklart dess nödtorft. Och gärna sol, förstås.
Folks gnäll kan störa mig till den grad att jag själv börjar gnälla, och det stör mig. Jag borde vara den enda i världen som har rätt att gnälla offentligt och jag har ju dessutom vett nog att göra det anonymt.
Jag läste följande i en bok i morse: "För få människor inser att det för att vara lycklig räcker med att kunna försörja sin familj och komma hem till ett glas vin, en bit ost och ett varmt hem på kvällarna". Uppenbarligen var karaktären som sade det italienare. Det ligger dock något i det. Inga excesser, men ändå lite av livets goda och självklart dess nödtorft. Och gärna sol, förstås.
Kommentarer
Trackback
