Folk jag inte vill bli som (del 2)

Litteraturansvarig (LA) på jobbet. Hon är 30, är klart svagbegåvad och smaskar när hon äter. Tyvärr begriper hon inte själv ovanstående utan envisas trots detta med att sitta nära mig när det ska smaskas, tuggas med öppen mun och på något vis fås ned lunch i strupen. Jag å andra sidan får inte ned någonting.

Dessutom försöker fanskapet prata med mig. Om ointressanda och rent av idiotiska saker. Det skulle vara bättre för alla om hon insåg att hon var dum och därmed slutade öppna käften - såväl när hon tuggar som när ord kommer ut ur den. Dessutom äter hon hela tiden. Det finns inte en gång man kan gå till fikarummet och hon inte är där och öppenmunstuggar i sig något med både sirap och socker i. Om det inte är lunch. Då förpestar hon matsalen med sin närvaro och öppna mun istället.

Jag ser rött när jag bara tänker på henne. Hon måste ha fått jobbet genom att ligga med chefen (ingen förstår hur hon kunde få en tjänst med över 50 sökande till) men det känns också orimligt eftersom hon är ful. Någon borde informera henne om hur man äter om man är en vuxen människa och att man inte nödvändigtvis måste lägga sig i varje diskussion inom hörhåll. Dessa rör dessutom vanligen saker hon under inga omständigheter förstår. Nu har inte detta med hennes intelligens att göra, utan med hennes annorlunda utbildning (som jag inte begriper hur hon fuskade sig igenom). Vad som däremot har med intelligens att göra är att hon inte förstår att hon inte direkt befinner sig på vår nivå inom ämnet som avhandlas. Hon förstår inte ens att hon inte förstår.

Nämnde jag att hon är tjock också?



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0