Superhjältekraften

En nära vän till mig har utvecklat en teori om att alla har en superhjältekraft. Det är något högst vardagligt som man har en underlig talang att utföra väldigt väl. Till exempel är hans superhjältekraft att han duschar ytterst snabbt. Han hävdar att han dessutom blir ren, medan vi andra tvivlar.

En ofrånkomlig följd av att han presenterade denna teori för mig är naturligtvis att jag funderar över min och personer i mina omgivningars superhjältekraft. Min hustru, för att ta någon ytterst närstående, har en i det närmsta otäck förmåga att plocka ut den bästa maträtten på menyn när man är ute och äter. Det är på nivån att hennes far ALLTID byter till den rätt hon valt om hon inte tar samma som honom. Varför han inte väntar med att beställa till efter henne har jag ingen aning om.

Min superhjältekraft då? Där har jag funderat en del och inte riktigt kommit till konsensus. Min hustru hävdar att det borde vara att störa sig på småljud. Saker som vibrar i bilen, folk som tuggar popcorn med öppen mun på bio och så vidare. Jag tror tyvärr att hon har rätt. Jag önskar bara att jag vore mer som George Costanza. Som det är nu knyter jag näven i fickan och svär tyst, medan George hade farit ut och gått i handgemäng med dessa mouthbreathers som inte klarar av att tugga med käften stängd bland folk.

Nu blev jag förbannad bara vid tanken. Jag hatar när hustrun har rätt om mina brister. Hon har alltid rätt när det gäller mina brister. Kan man ha två superhjältekrafter?



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0